Två spännande drycker 25/11 – äppelvin och en skotsk whisky

Recension av dryckerna i tillfälligt sortiment 25/11 som inte är vin. Ett äppelvin från Västerbotten från Brännland Cider blir en slags mjukstart serverad till Julens första skinkmacka. En skotsk destilleri tar ett nytt grepp på whisky med smak av bland annat enbär. En perfekt julklapp för whiskylovers!

Recension – svenskt äppelvin från Brännland Cider tillfälligt sortiment 25/11

Brännland Apple Ice 2020 • 199 kr • TS 94021 • 75 cl • 3-/5

Alkohol: 9,5%
Sötfrisk, ren smak av äpplen med tydligt drag av citrus. Kombination av sötma med påtaglig citrussyrlig ton gör att helhetsintrycket lutar åt det slanka, mer spretiga hållet. Hade önskat finare balans. Servera till mat som är både syrlig och söt, den senare smaken kan finnas i tillbehören.
LANSERING: 480 flaskor, 25 november 2022.

MER OM
Cideriet Brännland ligger i Vännäsby några mil utanför Umeå. Här skrev grundarna historia när de startade tillverkningen av iscider 2017 för aldrig tidigare hade liknande dryck gjorts i Sverige. I alla fall inte med liknande höga kvalitetskrav och ambitioner som det strikta urvalet svenska äpplen och de för tillverkningsprocessens krav som påminner om regelverket för ursprungsbeteckningen för kanadensisk iscider.

Svensk Iscider är en äppelcider som börjar tillverkas på våren (av höstens äpplen) av den söta äppelmusten som på naturlig väg frusit till is under vinterns kyla. Så koncentreras musten och den potentiella sockerhalten ligger på 35 och 40 brix.

Drycken Apple Ice påminner om ett vin. Äppelvinet innehåller 91 g/liter restsötma och vinet har gjort sin alkoholjäsning med naturlig jäst. Vinmakaren rekommenderar att man dricker äppelvinet vid samma tillfällen som när en halvtorr riesling Mosel passar bra.

Tillfälligt sortiment – recension skotsk whisky från destilleri Glenmorangie

Glenmorangie A Tale of Forest • 899 kr • TS 41282 • 70 cl • 4/5

Alkohol: 46%
Whiskyn upplevs som söt av karamellkola, nötter, ljunghonung, aprikoser och apelsin, tång och torv vars smak drar i riktning mot lakrits. Havsbrisen är tydlig och smaknoterna andas saltstänk. Bra längd. Komplex, nyanserad whisky i en något sötare stil som purister fasar in bland modernisterna. Samtidigt finns här en fortsatt obruten och traditionsrik värdighet. Spännande bra whisky vars smak av enbär, björkbark och örter från heden är pricken över i.
LANSERING: 2 526 flaskor, 25 november 2022.

KRÖNIKA
Jag besökte Glenmorangie i mitten av 1990-talet. Där och då uppstod ett särskilt band till destilleriet vars whiskys jag har uppskattat alldeles extra mycket. En respektfull vänskap kan man säga där det passerat allt från fantastiska whiskys till andra tillfällen med mindre lyckade buteljeringar. Har du läst hit håller du säkert med om att när det kommer till attraktion i dryckernas värld så diskuterar nördar oavbrutet. De pågående samtalen är själva grejen när ett intresse borrat sig ner lite djupare samtidigt som man vill hänga kvar över tid.

Kanske var det inte annat än en slump att det blev Glenmorangie för mig. Ett destilleri som ligger på kanten till den dånande blåsvarta Atlanten är något utöver det vanliga. Självklart smakade whiskyn fantastiskt i jämförelse till all annan whisky jag provat. Både fruktig och spänstig med komplexitet och nyanser. Framförallt när man väljer den 18-åriga.

Intressant och kul tillbakablick: minns de på 90-t populära varumärkena Chivas Regal, Johnny Walker Röd eller Svart så förstår ni kontexten. Med anrika Glen Grant, ädla The Macallan eller kaxiga Laphroaig som exempel på det fåtal bättre märken en svensk whiskyentusiast kunde köpa i butik. Idag är whiskyscenen helt annan och utbudet är stort, dynamisk och mångfacetterat.

Som nybakad sommelier lockade whisky. Det fatlagrade destillatet har faktiskt en hel del gemensamt med vinvärlden. Förutom lagring kan man i stora drag koppla tydliga smakskillnader till ursprung, till vatten, till kopparpannans form och storlek och till råvaran torv. Whisky är spännande helt enkelt.

Det många kanske inte minns är att det under 1990-t var en negativ trend för whisky, i Skottland. Konnässörerna var få, intresset var i dalande även internationellt och det pågick en rask nedmontering av mindre, skotska whiskydestillerier.

Under besöket hos Glenmorangie gick intrycken rakt in i hjärtat. Det var de blanka, stora, höga kopparpannorna, det vänliga förtydligandet om hur man uttalar namnet korrekt: läs som engelskans ”orange” som, Glenm”orange”. Och smakminnet att jag på riktigt, mer eller mindre, alltid känt smak av apelsin.

Okej det måste sägas att det under åren funnits en lojalitetsdipp när nämnda favoritdestilleri, likt många andra, gått väldigt mycket in för att förnya sig. Det är helt enkelt tidens gång. Med det sagt uppskattar jag själv inte den allt söta smakinriktningen många destillat nu slagit in på. Vilket också gällt Glenmorangie för ibland har de ”nya” inte varit så lyckade. Förens nu med buteljeringen ”A Tale of Forest”. Lägg till att Glenmorangie alltid smakat lite av apelsin – och det är helt sant!